Intellektuella samtal och friterad fisk

Början av veckan har varit ganska intensiv när det gäller skrivandet och jag känner att jag har fått hyfsat mycket gjort. Idag har jag också varit på första seminariet i forskargruppen ”Territorial Politics” som samlar personer som forskar om regionalpolitik, federalism och regionalism. Mer konkret ägnar man sig i den här forskargruppen t.ex. åt att studera hur Belgien har förändrats från att vara enhetsstat med svaga regioner till att bli en federal stat där regionerna har ett starkt självstyre eller vilka konsekvenser inrättandet av ett parlament i Skottland har haft på olika politikområden. Alltså, ”right on spot” för mig.

Det var särskilt roligt att gå på seminariet eftersom jag där träffade Valja från Kiev som har skrivit sin avhandling om regionalisering i Ukraina. Hon berättade dessutom att hon varit i Umeå och besökt universitet. Jag berättade såklart att jag varit i Rumänien och Moldavien i somras och vi kom att prata ganska mycket om likheterna (?) mellan Moldavien och Georgien med tanke på vad som hänt i Georgien den senaste tiden. Valja tog också med mig till ’post graduate coffee’ där jag fick träffa andra doktorander. Det är lite svårt att hålla koll på allt som händer så det var väldigt bra att jag träffade Valja.

På vägen hem till min lya bestämde jag mig för att jag nu en gång för alla måste prova Storbritanniens nationalrätt, nämligen Fish n’Chips. ’Chipsen’ var mycket goda men den bruna såsen som serverades till var lite märklig och frityrsmeten på fisken kan jag gärna vara utan. Nja är mitt betyg. Jag tror mer på Haggis som är Skottlands nationalrätt och som tydligen ska påminna om vår norrländska pölsa (jag visste väl att det fanns vissa likheter mellan Skottland och de nordliga delarna av Svedala). Jag är ju i motsats till många andra ett stort fan av just pölsa så jag ser fram emot att testa Haggis.