Jag är glad och ledsen på samma gång. Uttråkad ibland. Men kanske mer målmedveten än jag varit under de här fyra senaste åren eller ännu längre. Jag känner mig vackrare (!) och inser att jag fortfarande på många sätt är ung (!). Jag är attraktiv. Jag är intelligent. Inte överdrivet intelligent, lagom som vi säger i Sverige. Jag måste bara kanalisera mina energier som jag har faktiskt gjort ganska bra den här veckan. Skriver och läser, försöker avsluta saker och ting men också inse att det här är en process och jag har väldigt många timmar kvar i den processen.
J’ai une belle vie. Och jag är förbannat stolt över att jag kan prata både engelska och franska flytande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar