En dag i kajaken

På kajaktur runt Håkøy strax utanför Tromsø

Den norrländska präriens gudinna

Idag gick jag in på ett kafe i Tromsö som hette Knoll og Tott. Jag hade gått förbi där tidigare och tänkte att nu måste jag prova stället. Det visade sig vara svenskägt och större delen av personalen var också svenskar. Jag har börjat anamma den norska vanan (eller ovanan?) att enbart äta smörgåsar till lunch och intog därför en mycket god räkbaguette med mindre gott kaffe till. De söta pojkarna som jobbade där spelade sedan en för mig tidigare okänd låt av Olle Ljungström som de tillägnade mig "Den norrländska präriens gudinna" Min dialekt hade som vanligt avslöjat mig men de söta pojkarna förgyllde helt klart min dag med sitt lilla tilltag!

Avhandlingsångest

Jag behöver någon som tror på mig - för jag tror inte på mig själv.

En man i sina bästa år

Jag och en jente (Ingrid) som jag träffade på doktorandkursen kom att prata om utseendet på vissa politiker och särskilt då Norges statsminister Jens Stoltenberg. Där snackar vi de grå tinningarnas charm! Ingrid har för övrigt hjälpt mig att få ett kontor på institutet på statsvitenskap - kjempebra!

Jag måste understryka den än en gång...

...det känns häftigt att istället för att som alltid annars då man styr kosan söderut påbörja en resa på hundra mil nästan rakt norrut. Jag menar, de flesta skulle väl undra om man överhuvudtaget kommer så mycket längre norrut än till Umeå. Av Sverige är det ca 80 mil kvar då man passerat Umeå och av Norden ytterligare 50-60 mil skulle jag tro. Det är långa avstånd och jag kommer att tillbringa många timmar på buss och tåg den här helgen. Men det är naturligtvis också en del av själva upplevelsen, för att uppleva och förstå avstånden så måste man nog resa som jag gör nu. Inte bara kliva på ett flygplan, slussas genom luften för att sedan dimpa ner på en ny plats utan att egentligen riktigt förstå hur det gick till.

Och Kiruna, denna stad i mitt hjärta som ligger någonstans på halva vägen. Från en svensk horisont så är det världens ände - en mycket avlägsen liten gruvstad i norr med midnattssol och ishotell mitt i ett hopplöst förlorat avfolkningslän. Men...om man ser det från en annan horisont kanske? En nordnorsk horisont eller från vad som i vissa sammanhang skulle kunna kallas en Barentshorisont. Då hamnar Kiruna med omnejd i ett helt annat ljus. När vi passerar Kiruna med tåget mot Narvik öppnar sig inte bara en vidunderlig fjällvärld utan det är också porten till en hel värld...Narvik, Lofoten, Harstad, Tromsö och längre upp Alta, Kautokeino och Kirkenes. En helt annan värld? Ja, litegrann är det det som jag är ute efter att upptäcka och undersöka även om denna ambition faller utanför den strikt akademiska ram som jag måste hålla mig inom när jag bedriver mitt arbete. Norrbotten är välkända marker för mig och jag tror att jag kan dess karaktär och dess människor. Nordnorge däremot är något (helt) annat - eller är det det? Det återstår att se.

Tromsö nästa

Om ca fyra timmar bär det av till Luleå för vidare transport till Tromsö på söndag. Det känns onekligen lite spännande att resa 100 mil norrut för att uppleva vad som av många påstås vara något så motsägelsefullt som en världsmetropol vid världens ände. Tromsö kallas för övrigt för "Nordens Paris" tack vare att staden på 1800-talet blev en viktigt handelsplats där influenserna från kontinenten (framför allt från Frankrike) när det gällde konst, design och sällskapsliv var starka.

Eftersom det här är en jobbresa så ska en massa tekniska pryttlar med, förutom datorn också en nyinköpt diktafon som jag dock har haft en del krångel med. Med rådigt ingripande från datatekniker både på Umdac och Kulturgeografen så har jag fått fason på tekniken...hoppas jag!

Idholmen

På väg till Idholmen

Den 18:e juli besökte jag och mina kära kollegor tillika vänner Idholmen som ligger i Stockholms norra skärgård.

Midsommar 2007